den andra kvinnan

 

andrakvinnan

 

andrakvinnan

 

Åbokklubbens senaste bokträff handlade om Therese Bohmans Den andra kvinnan. Den här gången träffades vi i Emilys snygga och mysiga vardagsrum.

Alla gillade boken, för den var mycket mer än bara en berättelse om en otrohetsaffär, och berättarjaget gav mycket plats åt funderingar kring feminism, klass, makt och ensamhet. Klassperspektivet var speciellt tydligt. Boken var välskriven på ett språk som gjorde den snabbläst och samtidigt tillräckligt poetisk på sina ställen för att vara intressant. Jag hade väntat mig mer av slutet men på ett sätt var upplösningen realistisk och mera drama hade kanske känts konstigt.

Jag undrar ibland varför man läser böcker med vardagliga historier som någon hittat på - eller: vad får en att välja en bok och sätta sin tid på den? Jag vet inte svaret men den här boken är ett exempel på böcker som inte låter så speciella men som när man läser dem har det. Boktips på den här alltså, läs den!

Åbokklubben gav den 4 stjärnor av fem.

 

31.03.2017 kl. 13:45

vänd om min längtan

 

Längtan

 

Vår bokklubb Åbokklubben fick fyra såna här bokpaket av Förlaget: Bildhuggarens dotter och Lyssnerskan av Tove Jansson samt Vänd om min längtan av Ann-Luise Bertell. Tack snälla Förlaget!

 

Längtan

 

Vänd om min längtan blev februaris bokklubbsbok. Det är en österbottnisk utvandrarhistoria, men samtidigt så mycket mer.  Det genomgående temat är längtan och moder-dotter-relationer. Jag har svårt att formulera mig, för Vänd om min längtan hittade rakt in till mina hjärtesträngar och jag blev väldigt berörd, allra mest i mitt rätt så nya mammahjärta. Boken är välskriven med ett väldigt rakt språk som var lätt att läsa och flöt bra. Däremot var de två berättarperspektiven väldigt förvirrande i början, och ibland blev det så mycket hemska saker som hände att jag måste ta paus från läsningen innan jag orkade fortsätta. Det berodde förstås delvis på att jag kände så mycket, sällan har jag upplevt så mycket känslor på knappa 200 sidor.

Läs den!

 

Vänd om min längtan fick Svenska Yles litteraturpris 2016. På vår instagram hittar ni en sammanfattning av vad Åbokklubben tyckte om boken. Vi gav den fyra stjärnor av fem.

 

12.03.2017 kl. 08:04

sommarön

 

sommarön

 

sommarön

 

En grå februaridag hade Åbokklubben sin andra bokklubbsträff. Vi ordnade brunch på golvet och hade läst Sommarön av Eva Frantz, som gavs ut i höstas på Schildts & Söderströms förlag.

Sommarön marknadsförs som en deckare, men den följer inte riktigt uppbyggnaden hos en klassisk deckare och historien är lite annorlunda. Det är både bra och dåligt: den var inte lika spännande som andra deckare jag läst, men det var lite fräscht med en lite annorlunda historia.

Där slutar det positiva för mig personligen. Jag tyckte karaktärerna var karikerade, platta och för många. Språket var lättläst men jag tyckte inte att det var bra. Upplösningen byggde på för många tursamma sammanträffanden. I halva boken hände i princip ingenting.

Det fanns några delar av boken som berättades ur två barns perspektiv och som utspelade sig för ca 30 (?) år sedan. Jag hade hellre läst mer om dem!

På träffen fick boken i medeltal två av fem stjärnor.

08.02.2017 kl. 07:46

naondel

 

Naondel

 

Naondel (somges ut på Förlaget) är en prequel till Maria Turtschaninoffs prisbelönta Maresi (som jag skrivit kort om här). Den är längre, tyngre och mörkare och kunde kanske klassas som vuxenfantasy, trots att Maresi kallades ungdomslitteratur. 

De första sidorna i Naondel lovar mycket om vad som komma skall, och för en gångs skull i Turtschaninoffs berättelser blir jag inte besviken när jag nått bokens slut. Bokens styrkor är miljöerna, namnen, berättelsen och actionscenerna. Världen som Turtschaninoff skapat går att ta på, jag ser den framför mig när jag läser och kan känna dofter och smaker, röra vid sidenkläder och känna värmen från solen. Namnen och platserna är fantastiska och bidrar till att världen känns äkta. Berättelsen är medryckande och spännande (lite trög i början, men jag sträckläste!) och de olika berättarperspektiven ger variation.

Samtidigt är de olika berättarrösterna en av bokens svagheter, då de är väldigt många och skrivna på ett snarlikt sätt vilket gör dem svåra att skilja åt. Speciellt Clarás perspektiv känns opersonligt och jag får aldrig grepp om henne som person. Ionas del av berättelsen min favorit, texten och berättelsen flöt på ett underbart sätt (den var skriven i tredje person, kanske det påverkade upplevelsen?).

Mitt största problem med Naondel är språket. Någon recenscent kallade det för sagospråk och det känns lite stelt och gammaldags på sina ställen, men det jobbigaste för mig är överanvändningen av korta meningar. Det finns punkter överallt som känns onödiga och bryter mitt läsflow, vilket gör boken tungläst fastän den inte skulle behöva vara det. Till exempel så börjar en hel massa meningar med "och" eller "men" (dvs. de kunde ha kopplats ihop med den föregående meningen, utan punkt), och många meningar är helt ofullständiga. Det här är väl en smaksak och har inget med berättelsen att göra, men jag föredrar ett mer flytande språk när jag läser.

Berättelsen är som sagt himla spännande, men det jag saknar är ett motiv för skurken. Han är liksom bara elak och grym för att han kan, inget specifikt motiv kommer fram. Kanske storhetsvansinne och bekräftelsebehov, men det räcker inte riktigt.

Sen är boken väldigt våldsam och grym, det sker många våldtäkter och jag hade önskat att de problematiserades mera. De liksom bara händer, kvinnorna står ut med vad som helst, och trots att berättelsen är skriven i första person är det ingen som behandlar känslorna efteråt ordentligt. Våldtäkterna normaliseras och blir vardagsmat, men jag har svårt att tänka mig att de blir mindre traumatiska/hemska/obehagliga för de utsatta bara för att de händer ofta.

Boken får plus i kanten för en realistisk förlossning! Inget "vattnet gick och en timme senare föds babyn med två krystningar av en rosenskimrande mamma" - tack för det!

 

För första gången på länge väntar jag faktiskt med spänning på nästa bok, och det känns ganska fantastiskt. Jag vill läsa mer om den här världen!

 

01.11.2016 kl. 15:07

två böcker

 

böcker

 

Det har inte blivit så mycket läsande för mig det senaste året då jag mått så dåligt av graviditeten, och samtidigt har jag blivit allt mer kräsen med vad jag orkar sätta tid på att läsa färdigt. Dessa två har jag ganska nyligen läst ut och fastän jag uppskattade att läsa böcker skrivna på svenska lämnade båda mig ganska oberörd. De var väldigt olika (också språkmässigt! fascinerande hur man kan använda språket på så många olika sätt) så jag tar dem var för sig.

 

#döden av Sara Jungersten

För några år sedan läste jag Wannabe av samma författare och tyckte den var riktigt bra (tema typ prestationsångest och duktig flicka-syndromet). Efter det läste jag Lika delar liv och luft och den minns jag inget av utom att huvudpersonen hade en Eero Aarnio-lampa (tema typ fasader och status?). Helt okej att läsa var den i alla fall, men inte speciellt djup. #döden blir enligt mig ännu plattare och helt utan djup. Jag kunde inte relatera till huvudpersonen alls, och hon var jättesvår att få grepp om och förstå. Sen finns det en risk i att skriva så mycket om "aktuella" internetbetéenden och sociala medier, de var kanske aktuella när boken skrevs men nu när den kom ut (i höstas) var det mycket som för mig redan kändes gammaldags (inte allt såklart). Varken språket eller berättelsen fångade mig. Jag läste ut den för att jag bestämt mig för att göra det, annars hade den nog blivit hängade. Inget jag sträckläste alltså.

Den får ett plus för att jag gillar vad den försökte säga, nån sorts kritik mot alla perfekta bloggfasader och instagrambilder, och det finns stycken i boken som har bra poänger och kunde stå för sig själva, men som helhet håller den inte - för mig.

 

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Jag var jättenyfiken på den här eftersom jag hört så mycket om den och författaren. Kommer ihåg att hans debutroman fick en massa uppmärksamhet då för många år sedan. Språket och upplägget i boken är intressant men lite förvirrande, det bytte mycket mellan olika berättare och stycken, och Khemiri är tydligen inget fan av skiljetecken, utan lämnar ofta bort dem vilket ger en talspråkskänsla men också en specifik stämning av att det här händer nu och om du inte koncentrerar dig kommer du att missa något. Berättelsen blev snabbt spännande men sen stannade den av och, förlåt, om man hade klippt bort delar i mitten hade ingen märkt något. Alla små historier kändes inte relevanta. Sen vet jag inte om slutet borde ha varit något slags heureka-moment för läsaren men jag kände mest att jag inte förstod allt och att jag hade missat något.

Jag tyckte om språket, det tog effektivt berättelsen framåt och jag tyckte mig känna lukter, smaker, stämningar och känslor. Det var också fascinerande att läsa samma historia ur olika perspektiv, och inse hur subjektivt allas återberättande är. Det fanns många välskrivna stycken som jag läste flera gånger för att de var så bra. En intressant bok men jag kommer inte att läsa om den - å andra sidan kanske omläsning inte är ett krav på en bra bok, utan det kanske räcker att den är intressant första gången?

 

Rekommenderar jag dem? Är ni intresserade av böckerna - läs!, söker ni fantastiskt och uppslukande sträckläsningsmaterial - leta vidare.

 

10.05.2016 kl. 17:01

mina bästa filmtips

 

Untitled

 

Jag tycker om att se om filmer, på samma sätt som jag tycker om att läsa om böcker. För mig har filmer och böcker samma charm - de kan uppsluka mig i en helt annan värld och koppla bort från verkligheten en stund. Vissa filmupplevelser stannar kvar länge och till sist vill jag uppleva dem igen. Många gånger upptäcker jag nya detaljer, skiftningar, känslor eller stämingar, andra gånger vill jag bara nå känslan som jag vet att vissa filmer ger mig. Lite som när jag läste Harry Potter när jag mådde dåligt  tidigare under graviditeten, för en stund behövde jag inte tänka på illamåendet utan kunde skratta och gråta med Harry & co och deras bekymmer istället, för att jag visste att det får mig på bättre humör.

Här är mina bästa tips på filmer som jag sett om och om igen.

The Help - Baserad på boken med samma namn (som också är läsvärd!) och handlar om hemhjälpen i Jackson, Mississippi. Svarta kvinnor som tar hand om vita barn medan de vita mammorna är upptagna med annat (vad vet jag inte, ingen av dem jobbar och hemhjälpen både städar, diskar och tvättar). Med ljuvliga Emma Stone och Viola Davis kommer boken till liv och det är rörande, roligt och hemskt ibland. Mycket fin film och fina miljöer.

WALL-E - En av Pixars bästa, en dystopi där människan förstört jorden, åkt iväg på rymdskepp och lämnat små robotar att städa upp planeten tills den är beboelig igen. Bara WALL-E är ensam kvar. Jag gillar miljöbudskapet i den här filmen och alla robotarna är så charmiga. 

An Education - Carey Mulligan är fantastisk som brittisk skolflicka som charmas av en äldre man med ett spännande liv. Tycker att alla gör otroliga rollprestationer, Rosamund Pike som en lite blåst blondin är helt ljuvlig. Musiken, stämningen, miljöerna, känslorna, allt är så fint i den här filmen. Se den!

Inception - Leonardo diCaprio i en thriller där drömmar kan bli som en andra verklighet. Som sig bör finns en mission som ska avklaras men mycket fokus ligger på Leonardos karaktärs personliga dilemma. Riktigt spännande och Hans Zimmers musik håller en fången genom hela filmen.

Rush - Filmen på listan som jag sett minst gånger, eftersom det är en film som är mest spännande första gången, men den kvalar in pga 1. Chris Hemsworth, 2. riktigt bra film och Daniel Brühl borde fått en oscar för bästa biroll. Att det är en film om Formel 1 och jag ändå gillar den säger också en hel del då jag tycker att det är en helt onödig sport. Handlar alltså om den mångåriga duellen mellan förarna Niki Lauda och James Hunt.

Princess Mononoke - Hayao Miyazakis handgjorda mästerverk om människans förhållande till naturen. Förbannelser, skogsgudar, krig och en kärlekshistoria. Musiken av Joe Hisaishi är något av det vackraste jag någonsin hört. Om ni inte är vana med anime - låt er inte avskräckas! Det är en underbar film.

La Rafle - Fransk film som följer en judefamilj som blir skickade till koncentrationsläger 1942. Det låter kanske inte som mycket men det är en av de vackraste och hemskaste skildringarna jag sett, för den är så personlig. Det är fruktansvärt sorgligt och jag gråter varje gång.

Léon - En awkward hitman som plötsligt måste ta hand om en nioårig flicka. En klassiker och Nathalie Portmans första film. 

V for Vendetta - "Remember, remember, the fifth of November..." Jag försökte en gång skriva en recension om den här filmen i gymnasiet. Det blev den sämsta texten jag någonsin skrev, antagligen för att jag inte kunde tolka den objektivt för att den får mig att känna så mycket och också för att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad som är så fantastiskt med den. I ett dystopiskt Storbrittannien har en Hitlerkopia makten och kontrollerar folket. En maskerad man står upp mot regimen och blandar av misstag in en kvinna i sina planer. Jag kan inte förklara bättre så se den bara!

 

21.03.2016 kl. 20:55

nina björk

 

nina björk      nina björk

 

 

Har läst en och en halv bok nu av Nina Björk. Jag rekommenderar båda!

Under det rosa täcket har blivit en klassiker inom feminisktisk litteratur (har jag förstått) och jag kan tänka mig att den när den gavs ut 1996 var en av de första böckerna på svenska som sammanfattade feminism och den feministiska problematiken på det här sättet. Den är välskriven med väldigt talande exempel! Ska ännu läsa klart den men tror inte jag ändrar uppfattning. Den är såklart färgad av sin tid och alla argument känns inte helt aktuella, men kärnan finns där. Skrämmande ändå hur lite världen förändrats sen 1996.

Gillade inte alls språket i Lyckliga i alla sina dagar (2012), jag tycker Björk tar för mycket friheter med språket och det blir svårläst. Innehållet däremot var verkligen intressant. Boken kunde kanske sammanfattas med citatet "Tillväxtens ekonomiska system står i motsättning till jordens överlevnad" och den förklarar utförligt varför vårt kapitalistiska system inte är hållbart överhuvudtaget. En del kapitel var sådär (föräldra- och moderskap) medan andra var jättebra (ekonomi och politik). 

Läs läs läs och öka din medvetenhet och allmänbildning, och blir vi tillräckligt många kanske vi kan förändra världen till det bättre! *wishfulthinking* :'(

 

13.06.2015 kl. 20:59

på mitt nattduksbord

 

IMG_4331

 

Egenmäktigt förfarande - mycket intressant och stundvis fantastiskt beskrivna känslor, men tja, inte för mig. Jag kommer nog inte att läsa uppföljaren tror jag. (tack mamma för lånet!)

 

IMG_4332

 

Tumblr-bloggen som blev bok. Underhållande och spännande att se några av de underligaste och lustigaste djur och insekter som finns. Ibland undrar jag nog vad som fått evolutionen av vissa djur att pressas åt helt absurda håll.

 

IMG_4333

 

Den här boken är skriven för skojs skull av en professor jag hade i Göteborg och jag ser fram emot att läsa den, för han har bra humor.

 

IMG_4336

 

Och sen blev jag inspirerad av The theory of everything och tänkte att jag skulle läsa den här för min allmänbildnings skull!

08.03.2015 kl. 14:05

boklista

 

IMG_4263

 

Blev inspirerad av Koltrast som hade gjort en lista över lästa böcker. Det var länge sen jag läste så mycket som jag tycker att jag borde göra, men här är vad jag kommer ihåg från 2014:

- Det handlar om dig, Sandra Beijer

Ljuvligt skriven tonårsromantik. Språket är så fint.

- Paper Towns, John Green

Inte min favorit, hade svårt att komma in i boken och engagera mig för handlingen. Förstod inte någonting egentligen.

- The fault in our stars, John Green

Väldigt fin och sorglig. Länge sen jag grät så i en bok (senast var sista Harry Potter-boken tror jag). Inte mind-blowing men där fanns mycket fint.

- Muminpappans memoarer, Tove Jansson

Helt superbra på sitt sätt helt enkelt. Muminböckerna borde ha en helt egen kategori.

- Gone Girl, Gillian Flynn

Så spännande!! Från första till sista sidan! Välskriven med övertygande karaktärer.

- Not that kind of girl, Lena Dunham

En samling historier och essäer, memoarer. Känns överredigerad men är ändå delvis underhållande. (hade svårt att skilja på Lena och hennes karaktär Hannah i Girls, tex. när hennes föräldrar kom på tal tänkte jag alltid på Hannahs föräldrar, vilket blev lite komiskt)

- Vackra människor, Peppe Öhman

Riktigt bra och välskrivet finlandsvenskt drama. Trovärdigt, rörande, fint, gillade mycket!

- Expeditionen, Bea Uusma

Skrev jag redan om här nedanför, läs den helt enkelt!

- Maresi, Maria Turtschaninoff

Har läst hennes tidigare böcker, och den här är nog den bästa av dem, men jag tycker ändå att det kan bli bättre. Inte riktigt där ännu liksom. Trög början, mycket spännande klimax, men slutet faller (igen!) lite platt. Texten får ett fantastiskt flyt vid action, men känns styltad vid vardagliga händelser.

- Call the midwife, Jennifer Worth

Intressanta, gripande och spännande livsöden! Jag fastnade direkt.

- nio noveller från Novellix

Blandade teman och författare, blandade känslor. Riktigt bra var Nina Åkestams Jiro-ekonomi och Amanda Svenssons Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån.

 

19.02.2015 kl. 14:05

expeditionen - en kärlekshistoria

 

 

IMG_4062

 

Ungefär ett år efter alla andra med den här boken, men bättre sent än aldrig! Definitivt boktips! Kunde inte sluta läsa. 

 

IMG_4063

 

Bea Uusma har skrivit en bok om Andréexpeditionen som med vätgasballong av siden skulle åka tvärs över nordpolen 1897. Hur de tre expeditionsmedlemmarna hittades döda 33 år senare, strandade på en ö där de nog hade tillräckligt med utrustning för att kunna övervintra, men ändå dog några dagar efter att de stigit iland.

 

IMG_4076

 

Uusma har ägnat sitt liv åt att reda ut vad de dog av och vad som hände på expeditionen. Boken varvar fakta, vyer från ishavet och brev som expeditionsmedlemmen Nils Strindberg skrivit med Uusmas egen berättelse och jakt på svar.

 

IMG_4065

 

Jag hade turen att läsa den illustrerade utgåvan (formgiven av Lotta Kühlhorn), tack mamma! , och det gjorde att jag totalt sögs in i berättelsen när riktiga fotografier som togs på expeditionen fanns med tillsammans med kartor, bilder från Uusmas egna resor till Vitön och vackra vyer från ishavet. Allt blev så mycket mer konkret.

 

IMG_4069 IMG_4072

 

Det är underligt hur mysterier kan fascinera människor. Det finns olika teorier om hur de dog, de flesta riktigt troliga, men det räcker inte för Uusma, hon måste börja undersökningen från början och försäkra sig om att ingen missat något.

 

IMG_4074

 

Det är en spännade utredning man får följa, men minst lika intressanta är Strindbergs brev till sin förlovade. Han verkar så förälskad och det är alldeles hjärtskärande att tänka att de aldrig fick varandra. Smycket med hårlocken hade han med sig när han dog.

 

IMG_4075

 

Läs den så får ni veta hur det slutar! Det är en fanatstisk läsupplevelse.

01.02.2015 kl. 12:45

 

Caroline, 25.

Skriver gradu i cellbiologi och är hemma med en ettåring.

Drömmer om att bli endometriosforskare, eller illustratör.

 

caroline . haldin(at)gmail . com

 

PORTFOLIO

 

peony